
Jag har varit hos Tove, ja, hon heter så min frisör, och klippt håret.
Tove är anledningen till att jag fortfarande vill, eller framförallt törs gå tillbaka till salongen.
Jag har provat mig på många olika frisörer på denna salong men aldrig riktigt hittat någon att känna mig helt bekväm med.
Med Tove känner jag mig bekväm.
För några månader sedan, under "prova på-perioden" hände det som inte fick hända.
Ja, det var inte precis så dramatiskt som jag kanske får det att verka, men ändå.
Jag var trött, aningen bakis, och inte särskilt pratglad.
Jag hade i mitt huvud skapat en mycket klar bild av hur jag ville ha min nya frisyr.
Sidor samt nacke skulle klippas kortkortkort, något som i min värld endast kunde uppnås genom att snagga, och luggen skulle sparas i form av en rådjursliknande kalufs på mitten av huvudet.
Jag hade nu några sekunder på mig att förklara för frisören hur jag ville ha det.
Det var här allt gick snett.
Suckandes frågade hon ungefär
"Jaha, hur vill du klippa dig då
" och jag svarade "Jag vill ha...alltså..typ en mowhak..typ..snagga sidorna kortkortkort och lämna håret där uppe längre så att jag kan ha det uppåt..."
Den missnöjda minen hon gav mig är något jag fortfarande kämpar så in i bomben med att bli av med!
”Alltså, jag vet inte om det är så modernt direkt
” sade hon då.
”JOOO, den frisyr JAG TÄNKER PÅ är SKITMODERN!
”, tänkte jag, men sade inget utan skämdes och lät henne tro att hon kunde bättre. Så ledde det ena till det andra
och 60 tysta minuter senare gick jag därifrån med EXAKT den frisyr jag ville ha!
Jag såg henne inte ens i ögonen när jag betalade, något som för min natur är mycket ovanligt.
Jag var hur som helst mycket glad att hon avfärdat mitt önskemål och gått efter eget kunnande och smak!
FAN! Varje gång jag går in till salongen vet jag, jag VET, att de skrattar bakom min rygg.
”Där är hon som vill se ut som han i A-TEAM
” /Emmy