Jag skrev i våras min C-uppsats i journalistik om den norska herrtidningen Vi menn. Idag mailade jag den till chefredaktören som väldigt raskt svarade. Jag är nu så exalterad och glad över att vi nu startat en väldigt ivrig korrespondens. Min frågeställning gick inte ut på att tycka att tidningen var bra eller dålig utan analysera stereotyper och passivitet/aktivitet. En hel termin satt jag och skamset bläddrade i Vi menn på studentpalatset bland lagböckerna och Handelsstudenterna. Den största anledningen till att jag inte flashade med mina norska begagnade tidningar (inte heller att stega in i begagnade-tidningsaffären på en bakgata i Bergen och fråga efter Vi menn och en plastpåse flashade jag med) var bland annat att jag lusläste sidorna med nakna 18-åriga utvikningsbrudar. Och ja, min slutsats blev att tidningen innehåller tydliga stereotyper, och ja, jag hade också en hypotes om detta. Men Vi menn vill inte kalla sig pornografisk och vill framhäva att tidningen är en aktualitetstidning. Det bästa som kunde hända var att chefredaktören mailade mig ett långt argt svar men han kallade mig propagandaspridare. Så där fick vår korrespondens, så att säga, vatten på kvarnen. Min genusanalys besvaras med det vokabulärfattigt tilltagna begreppet propaganda och då kan jag lika gärna kalla honom dumbom tillbaka. Jag är ju som ni förstår jättemallig över att han tog sig tid att läsa min uppsats och ser fram emot vår framtida brevväxling. Han som sare han vare!
PS.
Hans PS var att jag hade glömt stava menn med stort m så det är bäst att jag åtgärdar det omedelbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar