Jag klev av på Telefonplan

På tunnelbanan stod en skinhead med militärbyxor och stora hårda kängor. Hans hörlurar spelades på för hög volym och det lät för aggressivt för att vara vackert. Med skör, hes röst sjöng han med i musiken, i ett sakta och lugnare tempo. Det lät sentimentalt och vemodigt. Men det blev aldrig vackert, för det var obehagligt. För hans röst var skör och hes, men han sjöng fruktansvärda ord om förintelse och död.