Talade med en kvinnlig kund i sina bästa 50-80 någonting(såg ut som 50+men betedde sig som 80+), och hon förklarade hur jobbigt det är att gå in i en vanlig svensk butik(en med två bokstäver) och få hjälp av utländska butiksbiträden!
"Jag förstår de där affärerna på Medborgarplatsen där det finns utländska kunder men här, på en helt vanlig butik?" Nej, att tvingas prata engelska mitt under shoppingturen var inget hon räknat med!
När jag tänker på situationer där språket stått i vägen för mig kom jag att tänka på den där gången när man tagit datakörkortet i skolan och precis upptäckt chattandet.
Jag skrev med någon dude(helt oskyldigt, typ hej, vad heter du, vad gillar du för sport?..)
tills han frågar på engelska "Do you have a pic?" varpå jag blir alldeles rosenrasande och ba"NO IM A GIRL" och lämnar chatten.
Idag är min engelska något bättre, och jag förstår nu att allt han ville var att se en bild på mig och inte min snopp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Första gången ville han säkert bara se en bild men i slutändan hade han ändå velat se en bild på snoppen också så det var lika bra att du lämnade. BTW så är internet ändå fullt av tokiga människor IMO!
SvaraRadera